Dagen g岠emot ett avsked P䩶䠫习j䤨yv䩳iin
h嬬 skiljev䧠för oss tie meid䮠erkanee
Sovandes mellan h䮤er k䳩ss䠶iipyy viel䊳堤röjer livet kvar el䭤 uinuen
Sorgen 䲠en ensam f姥l Suru on sinilintu
som slumrar d䲠du bor se uinuu luonasi
den dröjer 䮮u kvar i porten portilla viel䠶iipyy
men 䲠n䲭re 䮠du tror on kohta vieraasi
Döden den förh嬬er sig s堬宧 Kuolema on niin pitk䊴ill livet som s堫ort el䭤 lyhyt on
Sörjer för att börja resan suru on lentoon nousta
ensam l䮧re bort sammuissa auringon
