T䳳'on nainen tuulen tuoma H䲠䲠kvinnan vindasvepta
tuulen tuoma ve'en vet䭤 vindasvepta vattenförda
meren aaltojen ajama h䭴ad hit av havets v姯r
meren tyrskyn työntelem䠠 fören utav svall i stormen
Kuin mie k乮en laulamahan N䲠jag v䬠till kv䤥n tager
laulan mie meret mesiksi kv䤥r jag allt hav till honung
souloiksi meren somerot bottengrus till s䬴agryner
merem hiekat hernehiksi havets sand till gröna 䲴er
Yhen vyöni vyöt䮮䬬䠠 Med att en g宧 gjorda om mig
yhen paitani panolla en g宧 s䴴a s䲫 p堡xeln
solkeni solittamalla en g宧 sp䮮a smyckesöljan
polkimeni painamalla en g宧 s䴴a skon p堦oten
Nouse luontoni lovesta Lyft mitt lynne upp ur jorden
syntini syv䳴a maasta stig min synd ur jordens sköte
syntini syv䳴a maasta jordasyn ur svarta myllan
haavan alta haltiainen. jordedis ur asperoten.
