Jag sg en man vada ned i vattnet
Jag frgade vart han skulle g
Han sa: -Jag gr dit benen br mig
Det ska inte va svrare n s
Han talade om himmelen och havet
Han valde de slitnaste ord
Man orden fick liv d de kom ur hans mun
Ja, det var som om jag pltsligt frstod
Att vi r mnga som talar om havet
Men f har havet i sin blick
En gng mtte jag en man med sna gon
Men ingen jag frgat vet vart han gick
Och vi r mnga som talar om himlen
Men f kan frst en evighet
Jag sg en man han, bar himmelen inom sig
Men var han finns nu finns det ingen som vet
Jag sg en man vada...
Han talade om himmelen...
Att vi r mnga...
Och vi r mnga...
Han sg solen i gonen
Han var ltt som en vind
Han sg bortom det bl p himmelen
D han gick fll en tr p hans kind
Fr vi r mnga...
Och vi r mnga...
